PRESS

Fokus på scoutliv och politik

Text: Sune Johannesson
Publicerad i Kristianstadsbladet 28 september 2011

I kväll har komedin ”Blåvingar”, Gertrud Larssons nya pjäs, premiär. Fast skrev den, det gjorde hon för tio år sedan. Till helgen gästar den Skåne. Hon har skrivit en ny pjäs också, om Sverige-demokraternas valframgång. Ett satiriskt collage.

Hon säger att jag ringer perfekt, just när hennes drygt ettåriga dotter sover. Och det är detta hon ägnar mest tid åt för närvarande. Föräldraledigheten, dottern.

– Hon är inne i en rolig ålder, hon pratar jättemycket och hittar på nya ord. Min plånbok, som hon är väldigt intresserad av, heter till exempel lopop. Själv har jag insett hur många ord som är lika varandra. Plättar, klättra, jättelikt.

Märkligt då att hon mitt i mammaledigheten har två urpremiärer inom en veckas tid, först i kväll med ”Blåvingar”, därefter ”Svensksåld”. Gertrud Larsson säger att det är en rolig tillfällighet att hennes äldsta och nyaste pjäser får premiär nästan samtidigt. Om premiärdagen för dem samman är det tvärtom med form och innehåll. ”Svensksåld” är nyskriven, samtidskommenterande- och debatterande, politisk och har krävt gott om researcharbete, ”Blåvingar” skrevs för tio år sedan och är en underhållande relationskomedi utan några som helst fältstudier.

– Jag hade nästan glömt bort ”Blåvingar” när jag en dag fick se dess manus på ett kontor på Riksteatern, det var någon där som tyckte att den skulle spelas. Jag försökte få den uppförd efter att jag hade skrivit den, och det var nära ett par gånger men det föll alltid på något i slutändan. Senare har jag tänkt att tiden kanske inte var mogen, den innehåller nämligen något så kontroversiellt som en lesbisk karaktär.

”Blåvingar” är, som titeln visar, ett drama i scoutdräkt. Tre före detta scoutflickor – blåvingar – har behållit kontakten genom alla år, trots att de gått skilda vägar i livet. Nu, i 60-årsåldern, blir den årliga träffen inte lika luftigt lätt som vanligt. Konflikterna blir tydliga, för vad har de tre egentligen gemensamt?

– Ska jag vara ärlig tänkte jag strikt kommersiellt när jag skrev den. Runt om i landet finns det gott om medelålders kvinnliga skådespelare som inte får några ordentliga roller, och publiken består till största delen av kvinnor. Här är en pjäs för båda dessa grupper, en komedi med tre kvinnor och där ingen man tar över fokus.

Gertrud Larsson är fyndig i sina svar, men precis som i sina produktioner vilar det alltid ett allvar och en udd bakom skämten och den lätta tonen. Kvinnorna får stå tillbaka på teaterscenen, och även i de dramer där kvinnor har huvudrollen kretsar det ofta kring en man, som de har en relation till, som de är svikta av, som de är beroende av…

Och det lesbiska temat, jo, menar Gertrud Larsson, det är ett problem inom det svenska teaterlivet, som hon närmast anser har ”lesbofobi”; ”Bögar är rätt ok, medan det är få kvinnliga skådespelare som är öppet homosexuella”.

Under en kort period i sitt eget liv var Gertrud Larsson scout. Nosaby scoutkår, kanske i ett två år, fast först i högstadieåldern.

– Jag blev patrullscout direkt, och tyckte det var rätt roligt. Jag är en utpräglad gruppmänniska, men även om jag vill framställa mig som någon som ofta är ute i naturen och vandrar stämmer ju inte det. Dessutom fick jag under våra hajker fruktansvärda skavsår. Jag ville ha äkta vandrings-kängor och lånade därför ett par, men det hade gått mycket bättre om jag haft raggsockor i gummistövlar.

När pjäsen nu får sin försenade premiär har hon ändrat vissa saker, bland annat har den uppdaterats och fenomen som Facebook, Fas 3 och Mindfulness har hittat in i pjäsen. Men driften med scoutlagen är kvar. ”Ett tacksamt ämne”, som Gertrud Larsson säger.

Klassisk komedi är hennes genrebenämning på ”Blåvingar”. ”Svensksåld” ser hon däremot som ”en slags cabaret och ett satiriskt collage”. Ämnet är den nya svenska politiska kartan, där avstampet i ett slag år 9 efter Kristus leder fram till Sverigedemokraternas riksdagsintåg förra året. Om akt ett är en historisk vandring fram till tiden kring andra världskriget och med ingredienser som tron på svenskarna som den renaste germanska rasen, skallmätningar, rasbiologi och tattarfrågan, så rör sig den andra akten från Jimmie Åkessons tal om ansvar på valnatten till massmördaren Anders Behring Breivik.

– När jag gått tillbaka i historien ser jag hur oerhört mycket som går igen idag, säger Gertrud Larsson, som även ser sin pjäs som en bild av dagens Sverige, en bild hon tror leder till debatt.

Gertrud Larsson – både humorist och aktivist

Dramatiker Gertrud Larsson får årets Kultur- och Nöjespris. För ett makalöst aktivt och framgångsrikt år, såväl på teaterscenen, som i radion. Och det var en jublande glad pristagare som överraskad tog emot priset i Riksteaterns lokaler utanför Stockholm.

Kristianstadsbladet 2 okt, 2009. Läs mer här.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s